C A L E N D A R

UPCOMING PROJECT

 

Nicolas Cheng

The Craft of Noticing

 

Nicolas Cheng is a PhD candidate in Crafts at HDK, Gothenburg.

 

Part of his research focuses on an interdisciplinary approach to craft practice in order to re-examine the past, present and future orientation of craft, and its relationship to geopolitics, environmental humanities and knowledge production within and outside the institutional context.

 

During the autumn 2018, Nicolas will do a research project at Barklund & Co. This will be a part of his PhD which will be presented next year. More info to come about presentation of project.

 

 

Made possible with financial support from Stockholms stad.

TWO THOUSAND AND EIGTHEEN

OLOF MARSJA

"Att bära med sig denna djurkropp"

 

29 Maj – 17 Juni

"På ett papper finns en blyertslinje. Till vänster om det liggande strecket står det kultur, till höger natur. Olof Marsja pekar på linjen och resonerar om var på skalan hans skulpturer rör sig.

 

Man kan med vilja och förmåga föra de råa tingen in i kulturen. Husbehovsslöjden i äldre tider är ett exempel på det. Där utvecklade hantverkaren kunskap och handlag ur tankens och tingets simultana framkallning. Arbetet var ett växelspel, mellan handen, tanken och blicken.

 

Det som gör att de samiska hantverkstraditionerna kvarstår som några av de få verkligt levande kan sägas vara föreningen av konservativ och nedärvd kunskap, av detta slag, men även experimentlusta och ett absolut gehör för funktionens krav på brukstingen. Och inte minst den existentiella dimension som ständigt finns där. Trots en sådan rikedom kan även detta hantverksfält kännas trångt.

 

Upprepar man ordet äkta nog många gånger får man en fadd bismak. Just det genuina man vill värna tycks rinna av eller riskera att bli en kopia av vad det en gång var. Bruksting som är frånskurna sitt bruk stelnar på något vis.

 

Det gedigna hantverkskunnandets arv finns inbäddat i Olof Marsjas skulpturer, särskilt för ett tränat öga, men han är också i process att vrida sig fri från stora delar av det. Frågan om äkthet rymmer fallgropar och dit går han inte. Tvärtom vill han ge det urbana livets alldagliga och låga standardartiklar samma respekt. Båda kategorierna av artefakter fungerar på likvärdiga sätt som rekvisita i Olofs skulpturala fiktioner.

 

Framkallningsarbetet av berättande former, i steg för steg, är alltså ett sätt att förstå något genom kroppslig erfarenhet. Skulptur är att tänka med händerna, just så. Ett konstverks laddning är ofta just spåren av processer där kroppslig, emotionell och tankemässig närvaro ristats in i ämnet så att närvaron inte går att vädra bort.

 

Det finns med andra ord tankar och former som bara kan uppstå ur långsammare sysslor där händerna visar vägen. Det finns fiktioner som bara kan gro ur dessa sinnestillstånd. En känsla av svindel kan ibland infinna sig, som om det man ser spelar på känslans bortglömda strängar.

 

I sitt konstnärliga språk förenar Olof sitt hantverksarv med sådana moderna ting som vi tar för givet. Detta på ett sätt där han tillsynes missförstår båda sina kulturer med flit, för att på så vis komma dem närmare från nya och oväntade håll.

 

I verken tycks han slira på natur–kultur skalan och vända om, gå från höger till vänster mot den gängse logiken. Han retas och förskjuter din blicks självklarheter. Blinkar till din igenkänning med humor och värme, även när temat rör riter som ska göra döden gripbar.

 

Olofs återkommande skulpturer av fötter i plasttofflor fungerar som en stadig träkäpp, kastad rakt in i vaneseendets hjul. Det finns, menar Olof, mentala rum mitt emellan kulturella självklarheter där allt det självklara faller och kan behöva byggas upp på nytt. Jag själv kommer delvis från sådana mellanförskap och dras till att utforska dem säger han.

 

Den arkeolog som vill förstå en glömd kultur måste stanna upp, granska sin tanke och fråga sig: Vad säger de här skärvorna om den kultur de tillhört? Berättar mina fantasier om dem i själva verket mer om mig själv?

 

Man kan skärpa blicken till den här sortens självrannsakan där fiktionen bryts, men man kan också följa den självpåfunna fiktionens förslag in i nya upplevelser och låta tingen bli rekvisita i berättelser som skapas där och då. Barn gör detta när de leker. Leken är byggd av samma förståelse och samma meningsskapande handlingar som riterna rymmer. Vi kan alltså iscensätta vårt eget tänkande.

 

Den som arbetar i sin ateljé kan ibland överraskas av känslan att: Den där figuren kommer ju inte härifrån. Den tycks bestå av annat än det jag förstår och styr över. Den fiktion som slumpen just skördat kan man då antingen stoppa, eller följa. Här någonstans blir materien en spegling av vår egen existentiella undran, en sorts rekvisita och en väg in i nya tankerevir.

 

Fantasin har också som bekant otäcka kryphål in till vansinnet och det sjuka, det har fått oss att upprätta mentala murar. Det har fått oss att skrota den alternativa förståelse som riter kan rymma. Vi skyddar oss med ord som: innebär, beskriver och symboliserar. Den distans det ger oss kan kanske ses som en mentalhygienisk åtgärd? Har vi uppfunnit denna distans mellan oss och vår egen mentala förmåga för att invagga oss själva i den bekväma tron att vi med ordet förstå, menar just så lite eller mycket som vi själva förstår? Detta medan själslivets fantasier simmar runt oss, på andra sidan om språkets galler, i lekens och ritens hav.

 

Fantasin är större än verkligheten, det är ett faktum. Att människor befolkar både fantasins och den upplysta blickens kulturer är lika sant.

 

Skulpturerna du ser kan ses som en inbjudan att behandla dem som gränssnitt mellan din ena och din andra blick."

 

– Hannes Rydell

The exhibition was produced with financial support from Stockholms stad.

Screening of documentary

HUR

 

26 April – 19 May

Directed by Roxy Farhat.

In collaboration with HUR-Samhällsentreprenören.

DOP Iga Mikler.

 

This artwork and documentary is about the youth group HUR, operating in the multi-storey housing blocks in the neighbourhood of Holma in Malmö, Sweden. Artist Roxy Farhat has worked closely with the young people and their families to create individual portraits of their personal stories and lives.

 

HUR is run by young people aged 16 to 25, and focuses on youth development and health in a neighbourhood that is often categorised by the media as ‘dangerous’.

In this film, these young people define their world, challenge stereotypes and work towards bringing a sustainable social change.

 

This film is a result of Konst Händer (Art is Happening), a programme run by Public Art Agency Sweden, with the goal of fostering artistic expression in close collaboration with civil society organisations.

 

 

Interview (in Swedish) with Roxy Farhat about creating the documentary HUR.

3rd of May – Moderated talk.

Anusha Caroline Andersson will lead a discussion with Roxy Farhat and representatives from HUR.

The screening was produced with financial support from Stockholms stad.

Book Club

Ädellaboratoriet

 

January 2018

During two evenings a curated group of nine persons will have conversations about group belonging and human behaviour, with the starting point in Sara Engbergs book “Ädellaboratoriet”.

 

The discussions, led by Valle Wigers, are going to be captured in a text, which will further be used in the public program later on during the year.

 

TWO THOUSAND AND SEVENTEEN

Göran Söderström & Kajsa Lindberg

Bokstäver

 

10 – 29 October

Göran and Kajsa are two creatives from different disciplines. They often have the same reference points and sources of inspiration, though working in different media and with two completely different results.

 

The fascination for letters and graphic signs is the connection between Göran Söderström, who draws digital fonts, and jewelry artist Kajsa Lindberg.

 

A conversation between Göran and Kajsa was be held during the exhibition, moderated by Samira Bouabana.

This exhibition was produced with financial support from Stockholms stad and Kulturrådet.

Moa Lönn

Pending Perceptions

 

4 – 23 of April 2017

In this spring’s premiere exhibition at Barklund & Co, Moa Lönn raises questions about global change, life’s fragility and human responsibility.

 

Her art combines ceramics with claymation and invites the observer to a story beyond the fired works.

 

Through the time-based motion storytelling and the three-dimensional sculptures, a new dimension is revealed within the ceramic field. The exhibition draws from the human every-day life and the relentless natural processes that surrounds and fulfil us all.

 

Moa Lönn graduated at Konstfack in 2009, from the department of Ceramic and Glass, and she is currently based in Uppsala.

 

The exhibition was produced with financial support from Stockholms stad.

 

HÄGERSTENSVÄGEN 145, ASPUDDEN.

OPEN DURING EXHIBITIONS: THURSDAY–FRIDAY 15–18 SATURDAY 12–15